Kan man dö två gånger? av Leif GW Persson

Leif GW Persson känner väl de flesta till vid det här laget. Framför oss ser man bilden av honom när han sitter i teve och spekulerar i olika kriminal- och rättsfall. Det ger knappast den bild av den romanförfattare han faktiskt är men utanför tevestudion ägnar har mycket av sin tid till sitt författarskap. Kriminalromanen ”Kan man dö två gånger” kom ut hösten 2016 på Albert Bonniers förlag.

 

Hans något försupne kriminalkommissarie Bäckström tar i den här boken sig an ett fall som utspelar sig till stor del på polishuset. Med sitt förakt för kvinnor och som den mansgris han är påbörjas utredningen då en delvis begravd dödskalle hittats av en sjöscout på en ö i Mälaren. Den tioårige Edvin förstår genast att något inte är som det ska vara och tar med sig kraniet hem grannen Evert Bäckström. Det visar sig att kraniet tillhört en person som dödförklarats många år tidigare och även ligger begravd i Thailand.

 

Leif GW Persson ställer oss inför den intressanta frågan hur en redan kremerad och begravd person kan hittas på en annan plats många år efter sin död. Utredningen ger läsaren en insyn i hur inte bara vårt svenska rättsväsen fungerar utan även det thailändska. Som vanligt driver han med mycket av det som sker inom polisen, ett område han med sin erfarenhet känner väl till.

 

Det är en lättläst bok som man inte gärna vill lägga ifrån sig trots att den, precis som författaren, lunkar fram i sävlig mak. Att kriminalkommissarie Evert Bäckström inte är någon trevlig typ hindrar inte läsaren att ändå låta sig fascineras av denne man när han här är i sitt esse. Med sitt bra gestaltande av polisarbete lyckas författaren skapa en historia som känns trovärdig. En bok där texten flyter fram och som med sin ironi och sina överdrifter även lockar till skratt. Det typiska sättet som GW Perssons har när han berättar och driver med samhället kommer fram här, inte helt olikt det man kan uppleva i teverutan.